Förlag

Jag är nyfiken på förlag. Varför? Manuset är klart, och även konverterat till en riktig inlaga. Den bollade jag och formgivaren fram och tillbaka ett antal gånger. Till slut påminde processen om leken Finn fem fel (som gömde sig så listigt de bara kunde), och på sätt och vis var det roligt. Men tiden var knapp.

Och nu skickar jag manuset till alla möjliga förlag. Blir manuset antaget eller refuserat? Det vet man ju aldrig (läste nyss att optimister lever längre). Andra alternativ finns det också. Men först testar jag detta.

Första frågan – vilka förlag finns det? – har jag fått besvarad efter några sekunders googlande. Hittade en lista i Wikipedia (parallellt föddes en till fråga: ska jag verkligen skicka manuset till de ALLA, om jag blir refuserad hela tiden):

Inte alla förlag är med: Nicole Publishing, till exempel. Men listan har nog inte uppdaterats ett tag.

Inga hybridförlag heller finns där. Och på tal om det… Vilka känner jag om? Publit, Vulkan som leder associationskedjan till Lava, BoD, Ebes förlag, Ordberoende förlag, Hoi.

Min stora dröm dock är att manuset blir till en ljudbok. Att det får sin egen röst som ska viska i människors öron, berätta om den sidan av livet som håller sig i det dolda, i mörkret, bakom ridån.

Om synkronicitet

Var det Carl Jung som höll på med synkronicitet – en företeelse när man tänker på något som händer sedan den personen på riktig?

Om en sådan figur undersökte saken (visst, inte bara han) måste det hända andra, och inte bara mig?

Men det är just det som hänt när jag först hittat på namnet för projektet Från en bokidé till boksuccé … och sedan sett det på riktigt. Eller nästan samma namn, men rätt så nära att det fick mig att haja till: Från bokidé till bokmässan.

Tror ni på slump? En cigarr är bara … och så vidare, och så vidare. Det hela betydde kanske ingenting? Men den impulsen var för stark: Jag måste bara vara med.

Hjärnan sa: Är du knäpp? Du kan/får/borde inte.

Men vem lyssnar på hjärnan?

Efter första steget med lektörsläsningar (två) följde andra: redaktören. En lärdom av det hela: Om jag inte skrivit synopsis skulle det bli ett vulkanutbrott i skallen på mig.

Så såg det ut i början. Läskigt. Den varianten skulle jag aldrig visa för redaktören. Det är som att försöka knäcka en kod utan någon som helst förutsättning att kunna göra det. Till slut har det blivit obegripligt även för mig och följande varianten är mer användbar. Ungefär som en karta genom manuset. Eller en plan.

Det som fick strykas fick strykas. Men det som skulle flyttas till andra kapitel lyckades jag med bara tack vare planen (alias: synopsis). Och sedan fick det flyttas igen någon annanstans.

Det som glädjer mig, förutom själva kreativa processen att bearbeta en text som någon annan kompetent människa skrivit en massa kommentarer till är att redaktören inte krävt att skriva om alla kapitel, och helst om ett annat ämne.

Går nu i väntan på resultat efter andra redaktörsläsning.

BOkmässor året runt

Bokmässor varenda månad? Är det sant?

Hur som helst nu är det ett nytt spännande event på gång!

Mässan The book lounge i Norrköping är den yngsta i bokmässoskaran. Datum: 25 maj kl.10 till 15.

Författare från hela Sverige, lektörer, illustratörer och allt möjligt folk från branschen kommer att vara på mässan enligt http://www.thebooklounge.se/

Vilket tillfälle är lika bra att synas än bokmässor med signeringar, föreläsningar, författarsnack?

Det är bara att tacka Caroline Hedberg och teamet bakom eventet för en till möjlighet att göra det.

Andra bokmässor landet och året runt:

Smålit i Jönköping – februari

Dalarna i Falun – mars

Hemgårdens bokmässa Borås – mars

Bokmässa Göteborg – september

Kiruna Bokfestival – oktober

Skaraborgs bokmässa – oktober

Kronobergs bokmässa – november

Tellus i Linköping – december

Tack Fahrul Azmi för bilden

Inte riktigt varje månad…men close enough.

Någon som jag missat?

Experiment med typsnitt

En detalj, som handlar mer om layout än skrivande. Men vem gömmer sig i detaljerna? Hehe, exakt…

En grej att undersöka: olika typsnitt i samma text. Nu pratar jag om romaner, noveller, berättelser – sådana sorters texter. Hur reagerar läsare på olika teckensnitt är viktigt,med snudd på avgörande…i vissa fall. Störs man av det? Kan det fungera som ett hjälpmedel?

Efter en liten internundersökning kan säga att: tja…det blev många åsikter. Dock vill de flesta inte läsa i olika typsnitt. Vissa menade även att det var barnsligt och oproffsigt. Så kategorisk skulle jag inte vara, för det stänger vägar för fritt experimenterande.

Många tyckte att det störde flödet och hindrade komma in i boken ( mikrosekunddelshinder man hoppade över varenda gång typsnitt ändrats ).

De som var mer positiva hade roliga och nyttiga idéer. En av dem gillade jag mest ( idéerna alltså ): om det hjälper dig själv medan du skriver kan du ju fortsätta med det, och sen omformatera innan du skickar in manus på ett förlag, MEN behåll en kopia med olika typsnitt.

En till variant var att använda kursiv istället. Lite mer subtilt och utan att underlätta för mycket för läsare.

Vissa gillade olika typsnitt, och jag fattar det. Man kan beskriva olika huvudkaraktärer med olika typsnitt. De kan även få egna kapitel skrivna på deras typsnitt – ett hjälpmedel att orientera sig med i textdjungel med parallella spår. Det skapar ytterligare en och annan dimension i texter.

Experimentera mera skulle jag vilja säga…men när du skapar dig ett namn. Skriv tre fyra fem böcker, som säljer först. En bok behöver både författare och läsare, och läsarnas intresse, tillgivenhet och kärlek får man vinna.

alice-donovan-rouse-177304-unsplash.jpg

Dock våga experimentera. Är en blank pappersark inte uppmanande och utmanande?

florian-klauer-489-unsplash.jpg

Jo.

De flesta förlag brukar ha instruktioner på deras hemsidor. Några föreslår vågat ( och antagligen motvilligt ) max 3 olika typsnitt, och då brukar det gälla något helt annat än skönlitteratur. Annars är det ett typsnitt som gäller, och så läsvänligt som det bara går.

En riktig vetenskap är det med typsnitt. En bra bok är den boken där författare älskar varenda lilla detalj, varenda bokstav. Kör hårt!

En skrivarkurs till gåva

Sommaren är fantastisk 🙃. Och till råga på allt ramlade en gåva in i min e-post: en valfri skrivarkurs från Litterära konsulter! Helt gratis!

Man fick välja bland olika alternativ: Hitta din bokidé, Skriv romanen på 10 veckor, Kreativ författare, Ge ut din bon, Skriv en serie och några andra.

Att välja bara en kurs…hmm…var ingen enkel uppgift. Man skulle kunna välja på måfå…bara blunda och peka på skärmen…och ändå bli glad med resultatet. Men jag tänkte praktiskt: ett manus behöver redigering. Jag har redan bearbetat det i omgångar, men blir inte nöjd. Därför: kursen jag valt – Redigera romanen.

En lektion per vecka, 8 veckor sammanlagt.

Det första som jag börjat med var att stoppa manuset i bordshyllan och tappa nyckeln…åtminstone i några dagar. Det borde man göra med alla manus på väg att redigeras. Något som jag hört och läst om hos många författare. Vilotiden varierar dock markant. Stephen King skriver om ett halvår. Min gåvokurs rekommenderar börja med en vecka. Själv tycker jag att det beror på. Om det är första redigeringen skulle jag låta det vila länge. Men när man gått igenom manus flera gånger känns ett halvår som slöseri med tiden.

Hur som helst just detta manus vilat redan i ett par månader.

Slutsatsen: jag var redo för en till genomgång av hela berättelsen. Det var bara att sätta igång. Och som väntat, blev det många markeringar och kommentarer på det som behövde ändras och skrivas om. Miljonte gången!

 Stort tack, Isaac Davis för en vacker och stark bild 🤗

 

Välkommen till min nya blogg!

Varmt välkomna till min blogg! Jag älskar att skriva och i skrivande stund redigerar ett  manus. Manuset handlar om mystiska händelser, som får människor att upptäcka nya nivåer av medvetande och nya outforskade sidor av livet.

På en plan är det en kärlekshistoria, som går genom tid och generationer. Som inte ens döden får sätta stopp för. På en annan plan handlar det om vårt inre. Hur mycket får man lita på eget minne? Är allt som vi minns verkligt? Är det ens egna minnen eller kan man överföra någon annans minnen i sin hjärna…ungefär som med dator? Kan man minnas sitt förra liv ( om det existerar )? Och om det existerar, är man då fångad i ett ekorrhjul eller rör sig i spiral till högre nivåer?

Inlägg kommer att beskriva mina litterära experiment samt allt som jag får prova på inom skrivande och litteratur.

Titta förbi alla bokintresserade 😍

Stort tack för en fantastisk bild, Helena Lopes!

 

samhällsfrågor, konst, gitarrmusik, författarskap